Igår var det en eventkväll på stan. Jag försökte hinna med så mycket som möjligt. Och bäst var Snickeriet på Nitty Gritty. Bäst! Verkligen. Skitbra. Jag har inte sett så här bra design på länge. Bra hantverk, bra designhöjd och jävligt bra. Snickeriet består framför allt av Karolina (i mitten på bilden) och Gunnar (ej i bild) som kommer från Malmstens. Karolina är flankerad av Karl-Johan Hjerling och Karin Wallenbeck. Kalle och Karin fungerar som Snickeriets kreativt ansvariga och har gjort designen på de här möblerna. Du kanske känner igen Karin. Hon är en tredjedel av designgruppen What’swhat. Och känner du igen Karl-Johan? Han fick galet mycket uppmärksamhet för några år sen för hans skolarbete när han ritade Acne-möbler. Spännande kombination.

Fyra produkter visade Snickeriet. Meningen är att man ska släppa produkter på det här sättet med jämna mellanrum.

En lampa

Ett vitrinskåp i trä och plexi.

Alltså det är så fint arbetat så det är helt galet.

Sååååå häftigt med kontrasten av det “äkta” materialet trä med plastigheten.

Ett stort svart skåp. Häftig yta.

Och otroligt arbetat inuti.

Man har varit mån om att alla detaljer ska kännas arbetade. Raka linjer på insidan i kontrast till det lite rörliga utanpå.

Och ett fint skrivbord. Påminner lite om Karolinas examensarbete Soot från Malmstens förra året.

Kanske är Snickeriet det bästa vi har i designsverige just nu. Jääääääääkligt bra.

Dags för spansk fest på Designgalleriet. Eskilstunaduon Cate&Nelson visar hur man festar loss i Sevilla där Nelson kommer från.

Jag kanske skulle haft på mig min rosa outfit för att matcha?

Nelson blir intervjuad och fotad. Jag lärde känna Cate och Nelson runt 2007 när de ställde ut på Greenhouse, och våra vägar har korsats flera gånger under alla år. De har bland annat haft ett skåp utställt på Designgalleriet, men nu är det dags för dem att göra en egen utställning på Designgalleriet. Och samtidigt passar de på att flytta till London för att fortsätta sin internationella karriär. Tråkigt – men kul för dem.

Åsa och Viktor piffar och fixar.

Men Viktor kan liksom inte sitta still… Kanske är det för att titta på de fina pappersblommorna i taket?

Vernissage. Åsa fixar drinkar och Österrikes egen Michael Tauschmann kommer på besök.

Anya Sebton och Peter Nygren

Rosenthals Jeanette och Håkan pratar med Cate.

Introduktion och presentation

Sanna Gebeyehu pratar med Isabelle Hallerstedt

Lina och Johan.

Cecilia och Cecilia (Tivar från Residence och formgivaren Dreyfert)

Fredrik Färg och Emma Blanche.

Luca Nichetto pratar med Nelson

Cate och Nelson visar hur man festar på spanskt vis.

Mitab-bröderna Peter och Marcus Torstensson med radio-Lex.

Andreas, Sara, Viktor och Åsa.

Tisdag och dags för TV4 igen. Nej, jag har inte bytt dag. Jag hänger fortfarande med Tilde de Paula och söndagsgänget men jag har nu blivit “allmänt villebråd” och bokas numera av alla redaktioner. Typ hela tiden. Jag insåg att jag fick tre inbokningar för maj men styrde upp det. Nästa gång får bli 3 juni. Men idag handlar det om presenter. Det är ju säsong för bröllop, student, mors dag och dop (prinsessan Estelle).

Mitt tisdagsgäng. Kristin och Anders tillsammans med studiokvinnan Carro. Kristin är fortfarande den av alla programledare som kan absolut mest om design. Hon kan peka ut varumärken, formgivare, tekniker och stilar som ingen annan kan.

Snabb uppdukning. Jag har tittat på presenter i olika prisklasser och varianter – allt för att passa TV4-tittaren. Från vänster ser vi: svart bokhylla från IKEA, på den står metallvaser från Georg Jensen. Framför ser vi en juicer från Braun. På bordet bredvid ser vi orange vattencistern från Indiska och en jordglob från samma ställe. Och bordet bredvid igen har en massa porslin från Miss Etoile.

Miss Etoile med porslin som närmast minner om Skönheten och Odjuret.

Blåsvarta sängkläder med björnar från H&M Home. Parmugg från Isak. Barnset för trädgården från Weibulls.

Randig brödkorg från Serax, mossgröna skålar från Stelton, färgglad fågel från Kay Bojesen, pokalliknande träskulpturer från BoConcep, och långa fossiler från samma ställe, stavmixer från Rusta – och silversked från Mema/GAB

Bricka med Sverigekarta från Pryldesign.se och färgglada krukor från Serax.

Trädgårdsredskap och vattenkokare – allt från Rusta.

Röd trähäst från Leka, och rostfria vaser från Georg Jensen.

God morgon… Tekanna och kopp från Royal Copenhagen, smörgåsbrickor från Pryldesign.se, glas med blå och grön prick av Gunnel Sahlin för IKEA, ljuslyktor i form av arkitektoniska hus från Cult Design och äggkopp i form av en ankfot från Serax.

Och här är inlägget:

http://www.tv4.se/1.2634149/2012/05/08/presenter_till_brollop_dop_och_fest_trendexperten_tipsar

Varje gång jag besöker en storstad så försöker jag se den genom en detalj. Nyss tittade jag på Milano genom att dokumentera blommor. I Wien har jag tittat på händer.

Landat.

Promenad genom stan.

Första dagen träffade jag kanske tio olika formgivare, men det vara bara Marco Dessi som hade en tatuering på handen.

Mot Konsthistoriska museet.

Dag två. I Freudmuseet.

Fler formgivare.

En massa taxi mellan alla möten.

Dag tre. Porslinsfabriken Augarten.

Eftermiddagsdrink

Dags för lite starkare drinkar.

Klubb

Långsam söndag…

Egon Schiele i Museums Quartier

Gustav Klimt

Gustav Klimts händer.

Julia har designat grejer till smyckesföretaget Frey Wille.

Hofmobiliendepot… Märkligt namn, men på ett sätt är detta Wiens andra designmuseum. Allt började på 20-talet efter att monarkin splittrats och man stod där med det kejserliga hovets alla möbelsamlingar. Från början var det här ett lager för just det mobila hovet. Man flyttade ju runt bland sina slott. Men under 20-talet så bestämde man sig för att göra ett museum som visade hur man bodde under olika tider. Med fokus på samlingarna från hovet så klart. Idag fortsätter man och adderar samtida design också.

Här finns massor från monarkin och Österrike generellt

Framför allt finns här en massa österrikisk design. Thonet och böjträstolen kommer från Wien.

Också Thonet.

Och Thonet.

Men framför allt lyfter man fram arkitekter och formgivare som Josef Hoffmann

Otto Wagner

Adolf Loos

Men också en hel del Josef Frank

Nästa besök på Museums Quartier. Sen nåt år tillbaka har man samlat flera museer och utställningshallar i ett och samma område. Fint.

Hela innergården är full av sk “enzos”. Vi ska ta några sådana till Stockholm inför utställningen om österrikisk design på Designgalleriet.

Mumak som är utställningsplatsen med samtida konst visar Claes Oldenburg

Nästa stopp – Leopoldmuseum, en privatsamling med massa Egon Schiele

Vi hittade en konstautomat… För två euro kan man köpa löshår att ha under armen eller i skrevet…

Ett måste på min lista för Wien var också att se huset som konstnären/arkitekten Hundertwasser gjort. Lite inspirerat av Gaudi, kanske?

Sista mötet för den här resan. Träff med Julia Landsiedl på parkcafeet Meierei.

Absolut sista stoppet. Jean Nouvels nya hus som rymmer Stilwerk och Sofitels nya hotel. Fantastisk utsikt över hela Wien och roliga takinstallationer av schweiziska Pippilotti Rist.

Så… Auf Wiedersehen Wien. Absolut. Jag kommer tillbaka. Jag blev imponerad och lite förälskad i staden. Nu har jag haft massor av möten och koncentrerat den här resan på samtida design, och det har var bra. Men framför allt blir jag tagen av all historia. Sååååå häftigt. Såååå mycket historiska vingslag.

Lördagen började med möte med mischer’traxler. När jag har intervjuat alla österrikiska formgivare om “vem är Wiens bästa designer?” så har nästan alla svarat: mischer’traxler. Nästan alla. mischer’traxler är spännande på flera sätt. Dels är de några av få som skaffat sig utbildning utanför Wien, men också några som valt att flytta tillbaka till Wien. Efter Eindhoven så blir det Wien? Varför? mischer’traxler är verkligen superduktiga. Jag har sett deras saker på bloggar och i tidningar förr, liksom på alla designveckor världen över.

Bland annat har man gjort de här grönsaks/fruktskålarna där man ser konturen av en frukt. En apelsin?

Fem kreativa projekt presenterade man i Milano. Inget av de egentligen kommersiellt utan man hade kanske två installationer i Lambrate, en på Kvadrat, etc, etc.

På utställningen om österrikisk design “Raw & Delicate” hade man en maskin som mätte av folks intresse. Det var en maskin som gjorde träskålar. Ju fler personer som stod bredvid och tittade, desto tätare vävdes korgen, och desto mer färg på utsidan.

Men är det österrikisk design?

Vi pratade massor. Vi resonerade om designklimatet i staden/landet, och jag kan bara konstatera att österrikarna borde vara galet tacksamma för Hulga och Lilli som driver Vienna Design Week. Det är deras initiativ och kraft som gör att supertalanger som mischer’traxler kommer tillbaka till Wien. Och det här är verkligen supertalanger.

Färden fortsätter mot nästa designgrupp – A Walking Chair

I en ganska stor lokal med butik/galleri/studio/kontor/scen så har man etablerat sig som de “galna formgivarna”. Man har varit med ett tag, säkert sen 2000. Och man har liksom en ganska trygg position på designscenen.

Man gör allt från “ready-made” till färdiga produkter. Både under eget namn och för producenter.

Av alla formgivare jag träffat så var de här två killarna de svåraste att tala med. De var liksom redan stjärnor. De vägrade boxas in eller förenklas.

“Vi är inte bara designer, vi är även rockstjärnor och gör musik.”

“Men varför gör nu musik till era egna objekt?”

“Nej, vi vill inte bara göra musik – man ska beröras av vår design.”

Jaha…

“Av alla saker ni designat – vad är ni mest stolta över?”

“Samlingskatalogen.”

Jaha…

Innan lunch hann vi besöka en antikhandlare som hade fina Josef Frank-saker i butiken. Här ett mönster som han gjorde för Wienbaserade Haus & Garten. Frank hade kanske ett 40-tal produkter i produktion i Österrike när han flyttade till Sverige.

Handlaren hade bland annat den här lampan för Kalmar Werkstätte på lagret. Och visst är Frank viktig i Wien. Konsthistoriska museet har tingat att få köpa loss den här taklampan för 5800 euro.

Lunch hos israeliska Neni som ligger i Stilwerk som jag besökt tidigare. Fint som snus.

Här fick jag prata med designparet bakom namnet Soda. De har varit igång sen 2000 och tuffar på som etablerade designer i Wien. De tillhör generationen som var med och såg till att en aktivitet som Vienna Design Week händer.

Efter lunch Wienersängerknaben… Nä… Men rolig skylt på vägen…

Vi ska till slottet Augarten där man gör Österrikes finaste porslin

Nog med kultur – nu lite matshopping.

Altmann Kühne är en sekelskiftesbutik som säljer choklad i fina askar. Superfint och superdyrt.

Superfina askar med choklad i som små byrålådor…

Julius Meinl

Och till Peter. Man äter torkade pumpafrön som galningar här. Kanske en chokladöverdragen variant med sechuanpeppar??

Eftermiddagen går över i förkväll. Ett par drinkar på Loos Bar. Loos är den stora arkitekten i staden – alltså runt förra sekelskiftet. Han har ritat världens minsta bar med massor av optiska effekter för att göra den större. Bara en drink till…

Middag och sen kväll… Rullade runt bland Wiens nattställen och kom väl hem vid 03.00…

Dag två i Österrike. Varmt och soligt. Känner mig redan som en svettig wienerschnitzel…

Jag börjar dagen hos Polka design som kanske är Österrikes mest kända designgrupp. Kanske. Med på frukosten är också Robert Rüf och Tulga från Vienna Design Week. Under de här dagarna har jag bett att få träffa minst femton österrikiska designer och formgivare för att diskutera saker som “vad är österrikisk design?” etc.

Robert Rüf berättar om sin design.

Vi tittar, resonerar, pratar och jag antecknar…

Polka design har bland annat gjort de här “figurerna” av emalj.

Rolig. Och mer artistiskt än funktionellt.

För Innermost har Polka gjort en lampserie där man travat olika lampskärmar på varandra.

Och Polkas porslin.

Robert (som också räknas till en av de stora) har gjort en fasad. Här har han använt textilier för att öppna upp en butik. Intressant.

Dagen fortsatte vidare mot nästa designgrupp, som också den bestod av tjejer – Dottings.

Massa prat och titta på saker.

I gult i bakgrunden ser vi Lilli, också hon från Vienna Design Week.

Dottings tolkar det moderna köket.

Vienna Design Week är unikt på många sätt, men en sak som är riktigt bra är att man till varje omgång sätter ihop tio formgivare med tio producenter som får ta fram nya produkter. Ofta leder det till konkreta nya produkter som hamnar på marknaden. Win-win, för att tala i klyschor. Här har Dottings jobbat med ett företag som gör fransar och man har gjort en lampa som nu kommit i produktion hos Ligne Roset.

Vi är i Wien – klart vi måste förbi Freudmuseet och raida museieshoppen…

Sugen på en intellektuell paus?

En av de kanske mest intressanta formgivarna i Österrike är Breaded Escalope. Glömde faktiskt fråga vad det betyder, men det är tre killar som är utbildade i London. Och det märks, säger andra. De har en o-österrikisk approach.

Mycket live/performance-tänk. Här har man använt en maskin som böjer trä och samtidigt som man tar fram delar inför publik så spikar man ihop möbeln. Den här gjordes förra veckan i Milano…

Diskussion om designscenen för den konceptuella designen… Vi resonerar kring faktumet att museerna är ganska duktiga på att lägga beställningar på installationer och aktiviteter.

Blev lite förälskad i väggklockan. Man måste dra i snöret för att få den uppdaterade tiden. Annars är tiden så att säga “frusen”.

Lunch med turistorganisationen och Vienna Design Week. VDW är ett helt privat initiativ av tre personer (de två tjejerna som vi sett och en kille som nu jobbar på MAK, dvs museet som har ansvar för konsthantverks- och formsamlingarna). Men Wien vill så klart ha deisgnturister till stad. Min fråga blir ju så klart “av vilka anledningar ska en designintresserad turist se Wien?” Och vi talade mycket. Det finns ju egentligen inte en så stor samtida designscen. Det finns saker som vi ser här, men det är inte tokstort. Saknar t.ex. shopping. Mycket historik som biedemeier och Thonet, men var köper man t.ex. Dottings? Vi kom i alla fall fram till att Wien kan erbjuda massa arkitektur och just designhistoria. MAK har kanske världens största konsthantverkshistoriska (heter det så??) samling.

Efter lunch så gick jag på en guidad arkitektur- och designpromenad. Här Augarten det stora porslinsmärket i Österrike.

Augarten

Fint med det grafiska…

Och kanske en uppdaterad tyrolerhatt??

Österrike är fullt av starka designvarumärket. Swarowski kommer härifrån, liksom glasföretaget Riedel.

Swarowski…

Lobmeyr kan nästan liknas vid Svenskt Tenn på så sätt att man är egentligen i första hand en butik, men man har egen produktion.

Stefan Sagmeister har gjort superfina glas – men de kostar 140 euro styck(!). Här hittar vi också glas av Ted Muehling och Polka Design.

Nästa butik är designshoppen på MAK som förmodligen är ett “måste” för den designintresserade. Här finns nästan alla stora österrikiska designer.

Bland annat EOOS som gjort det här glaset för Alessi. Man kan dricka vin från två olika håll. Funkionellt? Vet inte, men lite annorlunda.

Wien har som sagt massor av arkitektur. Här en av stadens söner – Otto Wagner och hans posthus.

Donau.

Vi har 26 grader varmt just nu och jag ägnar mina frusna vänner i Stockholm en tanke…

Stilwerk och Sofitel som är nyritat hus av Jean Novel

I Stilwerk har man massor av designbutiker. Lite kanske som Rosenlundsgatan vill bli i Stockholm. Här finns bla Wittmann dvs Österrikes svar på OFFECCT(?)

Mischer’traxler finns representerad på ett galleri här. Galleriet heter Engelhorn & Turkiewicz

Mer av Breaded Escalope

Och Vandasye som jag träffade igår.

Här förklarade galleristen hur spännande det var att Vandasye fokuserat på att beslagen. Det är vanligt, billig material som man satt ihop bordet på – men man har skapat mönster och unika uttryck på själva beslaget. Det blir liksom det som är möbelns viktigaste funktion.

Robert Stadler

Snabbt vidare genom stan till Das Möbel som är en möbelbutik med mycket österrikisk design

Designgruppen A Walking Chair

En platta man fäster på väggen så att man kan skruva fast en PET-flaska och hänga sina kläder där. Så där…

Kvällen avslutades på fina restaurangen Motto am Fluss vid floden.

Kvällspromenad genom stan. Hela Wien är full av historiska referenser som man liksom hajar till inför. Här Café Sacher där sachertårtan kommer från. Jag gillar den här stan – men är lite för trött för nattsudd. Kanske imorgon lördag??

Jag är i Wien för att trendspana och få en överblick över den österrikiska huvudstaden.

Incheckad på stadens första designhotell ska jag vara här i fyra dagar.

Den här sängen lär jag inte se mycket av. Vi ska äta oss genom stan och träffa kanske trettio designer och institutioner.

Snabb tur genom gamla delen av stan. Nästan 30 grader varmt.

Stephandomen och Stefan…

Klassiska caféet Café Prückel fick bli mitt kontor under den här eftermiddagen. Här fick jag möta sju formgivare.

Först ut – Christoph Katzler som representerar trion i Numen for use. Designgruppen ställde faktiskt ut på Färgfabriken i början på 2012. De gjorde en tejp-baserad installation, om någon kommer ihåg. Bra samtal om design och installationer. Nu livnär man sig mest på just teaterscenografi och sånt, men funderar på att ta sig tillbaka mot produktdesign. Nomen for use har gjort produkter för Cappellini och Moroso tidigare. Just nu går man igång på mattor… Och bästa österrikiska formgivaren enligt hans åsikt är Michael Drachler (som kurerade Design Miami) eller kanske Martino Gamper som är utbildad i Wien (men inte österrikisk).

Rainer Mutsch kändes otroligt seriös. Påläst. I efterhand har jag resonerat kring vissa österrikiska drag och ett av de är att man inte gillar att skjuta från höften utan man vill ofta känna sig förberedd. Rainer fick enkla frågor om hans karriär och hur han jobbade, så munnen gick i ett…

Rainer fick frågan om det finns någon minsta gemensamma nämnare under begreppet “österrikisk design”, och han menade att det inte finns det. Österrikisk design går inte att fästa med ett par ord. Blandat, liksom. Bästa designer? Förra mötets Christoph Katzler.

Första tjejen – Patrycja Domanska. Henne har jag faktiskt träffat förut. På Frankfurtmässan Tendence. Jag kommer ihåg hennes konceptuella begravningsprojekt och fina kakel. Jag tror att jag faktiskt kan ha skrivit om henne i någon av mina kanaler.

Hon kändes väldigt framåt. Fortfarande färsk (gick ut för två år sen) men har åstadkommit en hel del. Hon drömmer om att få jobba med österrikiska företaget Neue Wiener Werkstätte.

Fler killar. Gänget bakom Vandasye kändes konceptuella. De har gjort flera unika kollektioner (med bra tankar) för att visa producenter hur de faktiskt kan jobba konceptuellt. Det har man gjort sen 2008. “Och hur många produkter har ni på marknaden nu?” “Två”.

Sista mötet på mitt “kontor”. Italienaren Marco Dessi bor numera i Wien och identifierar sig som österrikare till stor grad. Han arbetar idag med österrikiska företag som glasföretaget Lobmeyer och italienska Skitsch. Han tyckte, liksom de flesta jag talat med, att österrikisk design var för spretig för att kunna lyftas ner med ett par ord, men han menade att Österrike har en stark länk till det förflutna. Kanske lite för stark.

Vidare… Möten på Museum für angewandte Kunsy, eller kort och gott MAK.

Stort museum med massor av samlingar – och lite kul ändå. Här har man bjudit in Donald Judd att göra en permanent installation över barocken.

Sen hösten 2011 har man ny ledare på museet som faktiskt vill fokusera på design. Ett av resultaten är att man bjuder in ca tre nyexaminerade utställare inom området för att göra varsin utställning. Här Patrik Rampelotto.

Patrik har bland annat gått till bilindustrin och tagit material och teknik från isolering för att göra nya produkter av detta.

Utställning som visar böjträets historia i möbelformgivning. Genom att bara visa skuggan…

Österrikes Nationalmuseum. Såååå gigantiskt stort. Snacka om att det här är en gammal stormakt. Just så här efter första dagen slås jag av hur stort allt är. Stoooooooooort.

Vi är här en snabbis eftersom jag vill se Gustav Klimt. Känns som att det är svårt att hoppa över honom om man ska få en överblick över den österrikiska design- och konstscenen. Jag vet inte om man kan bli “starstruck” av tavlor. Alltså bli lite knäsvag över att se kända tavlor som man sett sen man varit liten… Jag blev det i New York på Moma – och här. Här hänger alla stora, kända verk i typ hela världen. Typ…

Och under det här året har man byggt en “bro” närmast taket så att man kan få se Klimts fresker. Vår eminenta guide tyckte för övrigt att den här bilden var väldigt osexuell. Hans ord – inte mina…

Kvällen avslutades med sen middag på Glacis Beisl.

Min första wienerschnitzel i Wien. Fast det är ju inte en wienerschnitzel egentligen utan en kalvschnitzel men i Wien…

H&M Home visade idag sina nyheter för sommaren. I ett stort dockhus fick pressen springa runt på egen hand.

Stor barnkollektion. Eller man kanske kan ha det här som vuxen också? Fint med alla björnar. Passar ju min “Happy Camper”-trend som jag såg i Milano förra veckan.

Vill ha en egen handduk med björn…

Och en hel del lite 80-talsaktig glamour utan den rosa. Lite Versace, på nåt sätt.

Silkiga kuddar…

Och mer shabby chic. Men med lite färg.

Varför inte en indian i badtunnan till hösten?? Fast det var ju förra året det var Howdy Cowboy…

Jag är på en av Skandinaviens största matmässor – GastroNord. Här samlas kockar, restauratörer och matproducenter. Jag har lite uppdrag men framför allt är jag här för att se om det händer nåt spännande inom trendområdet. Och vi kan konstatera att lanthandelskänslan är här för att stanna. Många, många montrar lockar med den här härliga, träiga och boxiga inredningen. Fascinerande att så få butiker faktiskt ser ut så…

De mest innovativa företagen har börjat exponera sina grönsaker liiiiite annorlunda. Mer sånt.

Annars var det också en hel del kött. Var det inte gurkans år?? De kanske inte har fattat…

Och med kött kommer grillblandningar som man kallar Rub. Skillnaden mellan en rub och en vanlig grillkrydda? Inget. Bara förpackningen.

Men annars var det massor av hallon överallt. Hallon, hallon, hallon. Delicato gör om dammsugaren till en hallonvariant.

Innovativa Sia Glass, med hallon och lakrits.

Hallonmuffins. Och här får vi en övergång till att allt faktiskt blir mindre igen. Delicato gör sina godbitar i mindre delar, men även allt annat  blir mindre.

Mini-vetelängd.

Små efterrätter, precis som maccarons.

Stor fralla eller liten limpa? Jag tror på liten limpa.

Andra roliga saker på mässan;

En slags råchoklad som man river ner i kaffet

Och nån slags rödbetsläsk. Båda från Scandchoco.

Väldigt mycket korsbefruktningar eller co-branding. Alla sötsaker ska ha en egen glass – och en kaka…

Tårtdekorationer

Falksalt satsar på jalapenos i saltet

Och Arla vill uppenbarligen in på marknaden för sportdrycker… Supersport???